I år firar förskolan 100 år – en självklarhet och en plats som de flesta svenskar passerar under livets gång.
Men den svenska förskolans historia är inte rosenkantad: det är en stark berättelse om kampen för barnens bästa – skriven av kvinnor.
Testa på att gå med i Lärarförbundet! Första tre månaderna är gratis!
För hundra år sedan, året då det blodiga första världskriget tog slut, samlades tre kvinnor i en lägenhet i Stockholm för att göra något storartat. Anna Warburg och systrarna Ellen och Maria Moberg lade denna dag grunden för Svenska Fröbelförbundet, en facklig organisation som skulle spela en vital roll för utvecklingen av den svenska förskolan och i förlängningen för kvinnors frigörelse och intåg på arbetsmarknaden.
Förbundet de tre kvinnorna startade den där dagen 1918, skulle komma att utvecklas till Förskollärarnas fackliga organisation och så småningom bli en del av Lärarförbundet.
Friedrich Fröbel
Barnets intresse i fokus
Anna, Ellen och Maria var intresserade av den tyske pedagogen Friedrich Fröbel (förbundets namne) och brann alla tre för frågor kring barnpedagogik. De ville hjälpa till att sprida Fröbels teorier i Sverige, en pedagogik som kretsade kring vikten av en allsidig och harmonisk utveckling med barnets intresse i fokus.
Men den svenska förskolans historia började egentligen tidigare än så – redan 1836 öppnades den allra första småbarnsskolan. Där var barn mellan två och sju år välkomna att spendera dagarna. Det fanns redan då en del pedagogiska ambitioner, men småbarnsskolans absolut viktigaste funktion var att förhindra att barn utnyttjades som arbetskraft.
Även om det sedan 1833 var förbjudet med barnarbete var det fortfarande förekommande och tillåtet inom jordbruket ända in på nittonhundratalet.
I mitten på artonhundratalet omvandlades dessa första barnpassningsfaciliteterna till något som kom att kallas barnkrubbor, en enklare form av barnpassning som fanns till för att avlasta fattiga och arbetande mammor. Bättre bemedlade familjer använde sig istället av avgiftsbelagda barnträdgårdar (kindergarten) som följde de pedagogiska teorier som representerades av Fröbelförbundet.
Finansierades av volentärarbete
Den första folkbarnträdgården i Sverige öppnade systrarna Moberg redan 1904. I början fick arbetarklassens barn spendera dagarna där, men inom kort välkomnades även flickor och pojkar från andra samhällsklasser.
De som arbetade för verksamheten 1918 gick under epitetet barnträdgårdsledarinnor och dessa var, som namnet avslöjar, uteslutande kvinnor. De kom ofta från borgerliga familjer och var i de allra flesta fall ogifta. I många fall hade ledarinnorna skaffat en examen från en två år lång utbildning vid ett seminarium innan de ansvarade för grupper om 25–30 barn, men det var inte alltid fallet.
En barnträdgårdsledarinnas viktigaste egenskap var hennes gladlynthet.
Verksamheten fick till en början inget statligt stöd och finansierades främst av volontärarbete och insamlingar – som i de flesta kvinnodominerade professioner förväntades anställda att se yrket som ett högre kall. Ett livsval. De kvinnor som hade yrket som enda försörjningsmedel levde mycket fattigt.
– Då för hundra år sedan, fanns det inte många andra yrken för kvinnor. De som arbetade på förskolan möjliggjorde för andra att göra karriär. Man valde yrket för att man tyckte om barn. Frågar man förskollärare idag om deras drivkraft är det att arbeta med barns lärande och utveckling utifrån deras individuella förmågor, säger Pia Rizell, ledamot i Lärarförbundet och yrkesverksam förskollärare.
Testa på att gå med i Lärarförbundet! Första tre månaderna är gratis!
”Förskolan var inte till för barnen”
Efter den här första organiseringen stod utvecklingen av verksamheten relativt stilla under flera år. 1945 blev Socialstyrelsen ansvarig för barnomsorgen, och tio år därefter ändras yrkestiteln officiellt till förskollärare.
Det var först på sjuttiotalet som politiker började förstå vikten av barnomsorg – främst som ett medel för att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden. 1975 infördes den allmänna förskolan i Sverige och alla kommuner måste därför erbjuda en kostnadsfri förskola vilket ledde till snabb expansion av verksamheten.
Sugen på att gå med i Lärarförbundet? Allt det här ingår, kolla hela listan!
Bara några år senare får förskollärarutbildningen högskolestatus. Men trots dessa framsteg var intresset för att forma verksamheten utifrån barnen fortfarande mycket lågt hos landets beslutsfattare.
– Det handlade kanske om okunskap hos dem som hade mandat att ta beslut under den tiden. Förskolan var inte till för barnens skull, den var till för vårdnadshavarna. Nu ser man barnet som kompetent och i förskolan utvecklas man i samspel med sina vänner, säger Pia Rizell.
Pia Rizell
Starkt engagemang
Många förskollärare tog därför till en början själva initiativ till kompetensutveckling och fortbildning, en tradition som är djupt rotad inom professionen och funnits med ända sedan Fröbelförbundet först bildades.
– Jag har inte själv varit med hela vägen, men det som ofta nämns när jag pratar med äldre kollegor är det starka engagemang som förskollärare alltid haft för sin profession. Mycket av utvecklingen kommer från just detta engagemang. Förskollärare har nästan alltid organiserat sig inom fackföreningsrörelsen och intresseföreningar. Man tror på solidaritet och tillsammans, säger Pia Rizell.
Under åttiotalet började många röster driva frågan om en tydlig läroplan och centralstyrning inom förskolan. Förslaget mottogs med blandade reaktioner, en del var rädda att förlora kontrollen till beslutsfattare som saknade kunskap. Men de flesta var eniga om att en nationell förskola skulle garantera en tydlig riktning och minskade kvalitetsskillnader mellan institutioner. En första förändring kom 1987 när socialstyrelsen lanserade en serie allmänna råd som inkludera både omsorg och pedagogik.
”Uppdraget blev tydligare”
Så sent som 1998 fick förskolan äntligen sin egen läroplan – ett erkännande och en statushöjning som var både efterlängtad och välförtjänt. Förskolan var inte längre en plats för föräldrar att lämna sina barn under arbetsdagen, utan ett utrymme för lärande ur barnets perspektiv.
– I och med att vi fick en läroplan istället för allmänna råd försköts förskolan från familjepolitiken till utbildningspolitiken. Det blev en statushöjning, ett kvitto på att förskolan lägger grunden för ett livslångt lärande. Uppdraget i sig blev också tydligare. Tidigare låg fokus mest på omsorg och trygghet, vilket är en vital del också idag, men nu är omsorg och trygghet ett medel för lärande och utveckling, säger Pia Rizell.
Sugen på att gå med i Lärarförbundet? Allt det här ingår, kolla hela listan!
Även om det erkännande förskolan fick tack vare den nationella läroplanen var ett stort steg i rätt riktning, finns det fortfarande mycket kvar att förändra och förbättra idag.
Antalet sjukskrivningar på grund av utmattningssymptom är mycket högt bland förskollärare, i flera kommuner är bristen på utbildade pedagoger och barnskötare stor och de som är yrkesaktiva kämpar för att få tiden att räcka till.
– Vi har en organisation i svensk förskola som bygger på en tid när vi hade många förskollärare. I dag är bristen enorm, i vissa städer och på vissa förskolor är man helt ensam på sitt uppdrag. Det sliter för mycket. Många lämnar yrket för att man helt enkelt inte orkar.
”Framtiden är riktigt hoppfull”
I förra veckan lade Lärarförbundet fram sin senaste remiss för förskoleplanen. Den inkluderar förslag om till exempel en utveckling av förskolrektorns status och tydligare ansvarsfördelning.
Mycket har hänt sedan Anna Warburg och systrarna Ellen och Maria Moberg startade Fröbelförbundet, och mycket finns kvar att göra. Men med hundra års erfarenhet av kamp och påtryckning är förskolan inte en institution som ger sig i första taget.
– När vi för diskussion med politiker på nationell nivå inkluderar de nu förskolan i skolpolitiken. De ser det som barnens första skola. I och med omtaget på läroplanen tycker jag att framtiden är riktigt, riktigt hoppfull. Nu tydliggör vi att förskolläraren har ett undervisningsuppdrag precis som lärare i andra skolformer. Det är just det här erkännandet av kompetensen som behövs. Det är en brottningsmatch. Vi har inte har nått hela vägen fram än, säger Pia Rizell.
